Att påstå att männen är diskriminerade är tydligen något som får många att gå i taket.

Varför??

Kanske för att det provocerar dem som fram till nu fått arbeta med kvinnors kamp ifred.
De som fått skrika hata alla män, eller att alla karlar är pedofiler/våldtäktsmän.
Utan att någon har protesterat.
Inte har regeringen gjort det i alla fall.
De håller dem om ryggen, så de kan fortsätta sitt rävspel.

De vägrar erkänna att män är diskriminerade i vårdnadsfrågor och attackerar alla som försöker ändra på den världsbilden.

Vi kanske ska göra så här istället!
Ändra världsbilden för alla.
Alla återgår till hur det var förr.
Kvinnorna håller sig hemma, passar barnen, lagar mat och städar mm.
Männen jobbar och gör karriär.

Då borde väl alla vara nöjda och glada : )
Eller??

Inte många kvinnor skulle gå med på det.
Inte männen heller hoppas jag.

Varför inte hylla dem som kämpar mot orättvisor i samhället.
Ingrid Carlqvist, Monica Antonsson, Elisabeth Hermon. Ann-Marie Maukonen mfl.
De finns där, men tyvärr blir de så hårt attackerade på olika sätt vilket får mig att undra hur länge de kommer orka.

Att kämpa för pappors rätt är för många likaställt med att skita i barnen.
Det är en standard kommentar på bloggarna.
Barnens rätt då? säger de.

Ja! barnens rätt är att ha två väl fungerande föräldrar.
Kampen om pappors rätt gynnar även barnen.

Jag förstår inte hur män kan acceptera att andra män diskrimineras i vårdnadsfrågor.
Varför gör man det?
Vågar man inte säga emot kvinnorna i sin närhet?
Kanske tror man inte att det händer på riktigt?

Vad vet jag?
Sjukt fel är det i alla fall!