Nu räcker det!

Nu har ännu en pappa nästan mist livet och gett upp hoppet om att någonsin få bygga upp en bra kontakt med sitt barn igen.
Ett barn som mamman anser att hon äger, och enbart hon.

Hon anser inte att pappan som dottern älskar ska finnas med eftersom han tar plats från henne i dotterns hjärta.
Det är inte kärlek mamman känner för sitt barn, när hon förvägrar dottern kontakten med pappa, storebror, farmor mfl på pappas sida.

Jag tror den mamman och alla andra mammor som hindrar kontakt med papporna, inte kan känna kärlek för någon annan än sig själv.
De förstår inte att barn älskar sina föräldrar utan förbehåll.
Det finns plats för alla i deras hjärtan.

Hur många pappor ska behöva mista livet innan folk förstår att det är något som är åt helvete snett i vårt samhälle.

Att pappor diskrimineras, hånas, utpekas som pedofiler/våldsmän och förhindras att vara delaktiga i sina barns liv, och det är något de ska acceptera och bara hålla tyst om.

De får absolut inte skriva om det på en blogg, då tar det hus i helvete bland soctanter, barnahus, överlevare,mammaförsvarare och rabiata feminister.

Då är de ännu mer olämpliga som pappor, eftersom de skriver om sina barn.
Myndigheterna gör allt som står i deras makt att få papporna att sluta med bloggandet.
Eftersom de vill kunna fortsätta diskriminera pappor i vårdnadsmål utan insyn och så att papporna inte vågar protesterar på sina bloggar.
De försöker med allt, hot, anmälningar mm för att få ett slut på insynen.

Fram tills igår har de inte lyckats få bort Daddy, men igår gick det nästan deras väg.
Som tur gick det bra, han lyckades inte i sitt försök.
Det var några bloggare som reagerade blixtsnabbt och fick dit ambulans i tid.
Vilka för mig är riktiga hjältar..
Det finns fler hjältar bakom kulliserna som arbetar för att hjälpa Daddy, för att han ska orka blir frisk för sin egen och sina barns skull.

Gå in på Monica Antonsson, medborgarperspektiv, Ann-Maris blogg mfl så kan ni läsa med om Daddy och om hur vi kan hjälpa honom.
Gå även in på Daddys egen blogg och läs vad han skrivit om sin kamp.

Fega Marina Engan har stängt av forum möjligheten på namninsamlingen

Såg att Marina Engans namninsamling har fått över 12000 namnunderskrifter.

Marina Engan har startat denna namninsamling mot en pappa som precis fått tillbaks sin dotter efter att mamman kidnappade henne

Kidnappningen av dottern skedde efter det att pappan fick interimistisk enskild vårdnad av dottern i domstolen.
Mamman kunde inte hantera att förlora vårdnade, så hon kidnappade dottern från allt som hon kände till.
Domstolen gjorde alltså redan här rätt i sin bedömning att pappan var lämpligare som vårdnadshavare.
De förstod antagligen att mamman inte skulle arbeta för att dottern skulle få en god kontakt med sin pappa.

Faktum kvarstår!
En mamma förlorar nästan aldrig vårdnaden i Sverige.
Vilket i mina ögon borde ses som att mamman är olämplig som vårdnadshavare.

Trots detta anser Marina Engan och anhang att domstolen har gjort helt fel i sin bedömning att pappan skulle få enskild vårdnad.
I mina ögon är Marina Engan inte en person som gör detta för att hjälpa den lilla flickan.

Hon gör det för att hjälpa ännu en mamma att hindra pappan från att ha kontakt med sitt barn.

Hon är rabiat i sin iver att få bort den lilla flickan från sin pappa och till en olämplig mamma som enbart tänker på sina egna behov.

Marina Engan har döpt namninsamlingen till: Familjerätten dömer barn till en tilllvaro av övergrepp! Hjälp Matilda 4 1/2 år!
Vilket är ett smart drag, då alla får ont i hjärtat av att ett barn behandlas illa.
Speciellt om det handlar om övergrepp, och den anklagade är en pappa.

Hon har också stängt av forummöjligheten på namninsamlingen.
Ännu ett fegt drag från Marina Engan.
Hon vet att det skulle skrivas massor i forumet som hon inte vill ska komma fram till dem som ska skriva på.

Det som jag funderar över är om alla som skrivit på bara skrev på, eller om de funderade några sekunder på om det var sant.

Det står i namninsamlingen att pappan fick interimistisk enskild vårdnad.
Bara det skulle få mig att fundera, eftersom vi vet att pappor nästan aldrig får enskild vårdnad.

Det står också att pappan hade tusentals porrbilder med underåriga i sin dator.
Hade pappan verkligen haft detta i sin dator hade han med största sannolikhet blivit häktad.
Han hade inte fått träffa sin dotter, och absolut inte fått interimistiskt enskild vårdnad.

Jag hoppas att ni som skrev på verkligen vet att det som skrivs i namninsamlingen är sant.
Att ni genom att skriva på kanske skadar en liten flicka som redan fått utstå en kidnappning, och fortfarande riskerar att bli det av mamma, mormor mfl.

De åker tydligen förbi dagis och hemmet flera gånger om dagen för att se om flickan syns till ute.
Pappan gör allt för att skydda sin dotter från att bli drabbad av ännu en kidnappning.

Uppmaning till er som skrivit på!
Kräv papper av Marina Engan som bevisar att hennes påståenden är sanna!

Unni Drougge har sjunkit ner på samma nivå som Marina Engan. Eva-Britt Dahlström, Kjell-Åke Bjurkvist, Sanna Ax mfl.

Trodde ett tag att Unni höll hårt på jämställdhet för båda könen, men icke!

Är inne på hennes sida lite då och då, eftersom jag tycker hon skriver bra ibland.
Var inne och ställde ett par frågor under inlägget "Privatlivets manliga helgd".

Mina frågor som jag fick ställa om igen eftersom hon ignorerade dem totalt till en början:
Lilla My says:
December 8, 2009 at 1:37 pm
Unni
Då ställer jag dem igen.
Det skrivs mer och mer om mammor som misshandlat sina barn, och gjort det i flera års tid utan att samhället reagerat.(vilket inte du gör alls)

Hur ställer du dig till det?Anser du att mammor/kvinnor som misshandlar barn/män tillhör samma grupp som den du sätter män som misshandlar i?

Vad anser du att man ska hugga av på kvinnor som brukar våld mot barn eller andra vuxna människor?
(Jag ställde frågan om vad man ska kapa på kvinnor som brukar våld eftersom Unni anser att man ska kapa av kuken på män som gör det.)

Det svar jag till slut fick var:
Unni says:
December 9, 2009 at 8:16 am
Lilla My! Jag vill inte diskutera detta.
Det är inte vad jag tagit upp i min post, och jag ruttnar på er som försöker dra upp enskilda övergrepp som en generalisering.
Jag talar om strukturella problem, men ni är så jävla inkrökta och antiintellektuella att ni förorenar min blogg, ni som envisas med att tjata om kvinnor som slår män och barn.
Jag har fått nog av er nu.
Och för övrigt anser jag att Kartago bör förstöras. God jul!

Hon vägrar svara på några ganska enkla frågor, helt utan påhopp eller attacker.

Hon visar samma tendenser som de andra överlevarna som inte kan gå vidare i sina liv, efter ett trauma.
Hon kör med härskarteknik, personangrepp och andra fula påhopp på dem som inte håller med henne.
Howling Woman, ABC mfl som också är överlevare(antar jag) håller med henne, tills de är så hesa efter allt skrikande att de bara orkar upprepa sig om och om igen som en repig skiva.
Allt för att få behålla bilden av att alla män är svin och lever endast för att bruka våld mot kvinnor och barn.

Jag har nu förstått att Unni enbart är ute i eget ärende, utifrån sina egna behov att straffa alla män för något EN man gjort mot henne.

Jag anser att de män och kvinnor som brukar våld mot andra ska straffas och det med hårda straff.
Men de som aldrig skulle lyfta ett finger mot någon annan ska inte behöva bära hundhuvet för dem.

Jag är riktigt trött på att den mansfientliga agendan ska få styra ett Sverige som säger sig vara så jämställt.
Skitsnack!

Att som kvinna inte få ha en åsikt om att män könsdiskrimineras är rent ut sagt pinsamt.

Säger du att det finns kvinnor som slår och begår övergrepp mot barn och män så sviker du ditt kön.

De börjar med sitt första vapen den sk härskartekninken, funkar inte den så tar de till hot, smutskastning, eller anonyma brev till arbetsgivare mm.
Detta enbart för att du anser att jämlikhet är något som ska gälla båda könen.

Ingrid Carlqvist har blivit hårt drabbad av dessa människor som är så fega att de gör det anonymt. Hon blev av med sitt jobb på VillaLiv på grund av anonyma brev med falska påståenden om att hon var pedofilförsvarare.
Monica Antonsson var också hårt drabbad av dessa människor pga boken "Sanningen om Gömda"
De sätter också igång namninsamlingar med falska påståenden om övergrepp på barn. Vilka de inte på något sätt kan verifiera.

Jag anser nu att Unni ingår i den gruppen som jag kallar mammaförsvarare, överlevare!

Om överlevarna mot förmodan skulle läsa detta så får ni gärna kommentera, men jag släpper inte igenom påhopp på andra.

Ingrid Carlqvist har fått sparken!!!!

Nu blir jag riktigt förbannad!!!

Förbannad på att Villa Liv ger efter för de människor som sprider rykten om att Ingrid är pedofil vän mm.

Ingrid Carlqvist är en av de människor jag vet som har en stark rättspatos som innefattar alla människor.
Hon delar inte upp det efter kön.
Visst kämpar hon för pappors rätt i mycket av det hon gör, men det behövs i vårt "jämställda Sverige".
Hon ser att mammor vinner vårdnadtvister, kidnappar sina barn, vägrar följa domslut, och får inga påföljder.
De slipper oftast undan straff helt och hållet, och i många fall belönas de med enskild vårdnad.

De som hotat Ingrid Carlqvist och skrivit till anonsörer är de fanatiska människor som blir helt rabiata av att en kvinna står upp för pappors rätt att vara förälder även efter en separation.
De blir livrädda när de märker att Ingrid Carlqvist får respons på sitt bloggande och att folk börjar öppna ögonen för vad som sker i jämställdhetens namn.

Att inte anonsörer och Villaliv kan gå in på hennes blogg och läsa innantill är pinsamt.
Där skulle de klart och tydligt se att hon inte är någon pedofilvän som det påstås.
Pinsamt att Villaliv ger med sig efter påtryckningar och inte kan stå upp för sin redaktör.

Hon har en stark rättspatos och det är inte många som har i dagens läge.
Definitivt inte Villaliv och deras annonsörer.

Ge Ingrid Carlqvist sitt jobb tillbaks....

Läs också inlägget om Matila/Evelina här nedan

En till mamma som misshandlat sina barn i flera års tid!

Läste om mamman som slagit sina barn i flera års tid, och hon är inte den första som gjort det.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6141003.ab

Att det fått fortgå utan utredningar när barnen kommer till skolan med blåmärken och konstiga förklaringar, anser jag enbart beror på att hon är mamma.
Hade pappan haft barnen och de kom med blåmärken hade utredningarna avlöst varandra.
Han hade inte fått träffa barnen utan kontaktperson.

Vilket är bra i sig, men det är inte bra när mammor inte ifrågasätts på samma sätt.
Utan de kan fortsätta sin misshandel av barnen år ut och år in utan att någon reagerar.
Varför ses inte barnen som lika viktiga när en mamma riskerar påföljder?
Det verkar som barnen offras för att mammorna inte ska må dåligt.

När ska ni förstå att bara för att man kan föda barn inte betyder att man automatiskt är en bra mamma???

Trots att det skrivs mer och mer om mammor som misshandlar fortsätter de militanta feministerna att gå på i sin iver att få män att framstå som potentiella pedofiler och våldsmän.
De går ut med ensidiga utredningar som visar att pappor är farliga för sina barn mm.
Att kvinnor/mammor alltid är offren och de stora förlorarna.
Allt för att få fortsätta med sin påbörjade väg till att få pappor/män att ses som en sämre medborgare.

När ska det gå in att det inte spelar någon roll om du är man eller kvinna.
Att det inte bara är män som slår och beter sig som svin.

Att det inte har med ditt kön att göra, utan hur du är som person, vilka sociala normer du vuxit upp med, om du har någon störning, alkoholproblem mm.
Det finns många orsaker till att man slår, våldtar, dödar mm, men det har inget med ett kön att göra.

Alla är vi olika personligheter och baserat på hur vi beter oss ska vi bedömas, inte utifrån vårt kön.

Nu blir jag riktigt trött på det feministiska skitsnacket!

Att pappor aldrig engagerar sig i barnen före en separation.
Att pappor alltid prioriterar sin karriär.
Att pappor alltid har bäst ekonomi efter en separation.
Att pappor alltid flyttar ihop med en ny kvinna direkt.
Att pappor inte vet vad barnen behöver.
Att pappor inte investera i familjen.
Att papporna inte går på föräldrarmöten.
Att papporna inte städar, lagar mat mm.
Att papporna inte är hemma med sjuka barn.
Att killar inte engageras sig i en ny sambos barn på samma sätt som en kvinna skulle göra.
Att barnbidraget fördelas jämt mellan föräldrarna vid växelvisboende.
Att pappor inte anpassar sig till barnens behov.

Jag kan fortsätta hur länge som helst och skriva de konstiga påståenden som feminsister slänger ur sig.

Läste Unni Drougges artikel om att mammor alltid är de stora förlorarna vid en separation.

Vilket jag ser som ett feministiskt försök att väga upp de artiklar som skrivs just nu om att pappor inte har speciellt stora chanser i vårdnadstvister och vid kontakter med Familjerätten mm.
Jag visste att det skulle komma något sånt här, och det kommer säkert mer.
Det här är bara början...

Unni kom med några förslag på åtgärder:

1. Obligatorisk tudelad föräldraledighet.
Kan hålla med om
2. Sextimmarsdag för småbarnsföräldrar, både mammor och pappor, med bibehållen lön.
Kan hålla med, men hur ska det finansieras? Hur många företag har råd med det?
3. En ”fallskärm” vid separationer som går ut på att den av föräldrarna med störst
ekonomiska tillgångar delar med sig av dessa till den andre tills barnen är myndiga.
Håller inte med. Jag anser att alla ska ta ansvar för sin egen ekonomiska situation.
Vill inte mamman/pappan jobba, så hon/han ta det ansvaret själv.
Jag skulle inte vilja jobba heltid och dela med mig av min lön till en person som inte vill jobba.
Alla gör sitt yrkesval själv, och väljer du att inte studera, så kanske det inte finns några högavlönade jobb till dig.
Har man barnen växelvis kan man jobba mycket den veckan man inte har barnen, och mindre den andra veckan.
Vet ett flertal pappor/mammor som arbetar
så efter en separation. De tar ansvar för sin egen ekonomiska situation.
Självklart anser jag att man ska dela på kostnaderna för barnen.
4. Kraftiga löneförhöjningar inom kvinnodominerande yrken.
Håller med

5. Den kanske viktigaste utmaningen ändå – och den svåraste – är att försöka avmagnetisera könsrollerna och metodiskt banka in i de unga att ett ojämställt äktenskap ofta leder till en orättvis och bitter skilsmässa.
Om inte detta hjälper kan det kanske vara dags att bänka sig i terapisoffan.

Hur gör vi det om barnen som växer upp idag får det inbankat under hela uppväxten att pappor inte är viktiga för barnen?

Par som inte kan lösa sina konflikter ska av soc bokas in på ett antal besök hos familjerådgivningen, innan de sätter sig hos Familjerätten.
På så sätt kanske vi kan stoppa pajkastningen och att båda föräldrarna känner att de står på samma grund när de kommer till Familjerätten.


http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article6119429.ab

Äntligen händer det saker!


Läste medborgarperspektivs inlägg om artikeln i Östgöta Correspondentens helgbilaga PAUS.

Helt underbart att det börjar sprida sig att pappor tvingas bort från sina barn av mammor och sociala myndigheter.
Helt normala pappor som vill vara involverade i sina barns liv även efter en separation.

Jag blir glad när någon vågar skriva om detta tabubelagda ämne.
Jag tycker att det är helt suveränt, och hoppas att folk börjar förstå att det är något som kan hända alla män efter en separation.
Att de kanske slutar tänka: Det händer inte mig!

http://www.corren.se/img/2009/11/10/5029923.pdf
http://www.corren.se/asikter/ledare/?articleId=5032561

Nu kommer det antagligen en motattack från de feministiska organisationerna snart.

Undrar vad de ska dra till med nu för att lura i vanligt folk att alla män är farliga, pedofiler, satanister mm??
Något kommer, det kan vi vara lugna över.

Nu sitter de och gnuggar sina såkallade geniknölar för att komma på något som får oss att förfäras över dessa hemska män.
Dessa män som måste hållas borta från sina barn med alla medel.
Otillåtna som tillåtna, men mest otillåtna enligt min mening.